Typ bara jag...

Just det. Tre bra saker också...

1. Dansen. Jag blir alltid glad av den. Och av Cary. Det är han som håller i passet. Vi känner numera varandra. Man skulle kunna säga att vi är "du" med varandra. Haha.

2. Första advent. Ja inte för att jag märkt av det så mycket. Men det är ändå något speciellt över det. Jag har tagit fram min lilla ljusstake som står i fönstret nu.

3. Jessica. Ja. En av tre bra grejer. Indeed.

Diaz är grym på massage. Jag tror det var i våras (?) hon gick en massageutbildning. Hon "övade" på mig en gång och ja herregud vad skönt det är. Ja men det är ju det! Helt underbart. Nu har hon iallafall skaffat sig en bänk och hela köret. Så vill ni ha massage så säg till. Hon är billig! 200 kr för en timme, tror jag det var. En hel timme! Jag önskar mig en timme med Diaz av Diaz när jag fyller år!

Sådärja! Nu drar jag till dansen. Är lussebullarna goda?

Jag fick ett frieri igår. Via sms. Vid 01. "Kan vi inte gifta oss lite med varandra?" Nu undrar jag två saker:

1. Bör jag ta det på allvar?
2. Kommer ni på bröllopet?

Från och med idag ska jag varje dag ta upp tre saker som varit bra med dagen. Detta för att trotsa min trista uppsatstillvaro.

Idag är det:

1. Kevin Borg
2.Nog för att jag får sitta hemma och ruttna ikväll, MEN det kommer resultera i att jag imorgon är pigg och glad och kan plugga för fullt. DET är bra.
3. Johan Palm åkte ur idol. (Fast det var galet roligt att se tjejen i publiken under och efter hans uppträdande. Hahaha.)

Såg ni hur jag fick in lite gnäll i det, trots att det var positivt? Nödvändig förmåga, skulle jag nog vilja påstå.

Jag såg den här killen på tv imorse. Junior Natural kallar han sig för. Han är 14 år och kommer från Uppsala. Grym. Jag förstår inte vad Shaggy säger. Typiskt.

Ja ni. Hur gör man? Jag vet ju, som alltid, att den här uppsatsen kommer bli klar. Det vet jag med all säkerrhet. Men vägen dit hörrni. Hur gör man? Jag är så sugen på att ta på mig den snyggaste klänningen och de högsta klackarna, men det håller inte. Jag försöker inte leka någon slags martyr och jag försöker inte få er att tycka synd om mig. Jag bara säger att det här är det jobbigaste jag varit med om.

Men så kommer jag på att min nya grej var ju att vara positiv. Så jag byter perspektiv, och inser ganska snabbt hur jäkla bra jag är. Om ett halvår, ungefär, är jag utbildad. Utbildad lärare. Jag. Inte så illa pinkat om ni frågar mig.

Jag står inte riktigt ut med de här Tomas Di Leva-typerna. Ni vet vilka jag menar va? Det är livet och det är solen och det är hjärtat. Jag såg precis en intervju med den här Anna som åkte ut ur Idol i fredags. Jag tyckte det var väldigt synd, speciellt då när det stod mellan hennes fantastiska röst och Johan som inte kan sjunga över HUVUD taget. Men det är ju ett inlägg i sig. Nåja! Intervjun... hon fick frågan om det fanns några jobberbjudanden etc och vad hon helst av allt skulle vilja göra. "Helst av allt vill jag sjunga från hjärtat." Alltsåååååå! Ja men herregud! Och så den där lilla mus-di-leva-rösten. Men det är väl jag det bara. Alla andra tycker väl att hon är så mogen för sin ålder och att det var väldigt fint och djupt sagt. Men då ska ni få lära er en sak om mig, nämligen: att jag är lite som Joey Tribbiani... "I don´t have another level!"

Det är ganska mysigt. Lite i alla fall. Jag transkriberar den sista intervjun. Det är söndag. Det är vitt ute. Imorgon är det måndag och jag ska jobba. När jag sitter här får jag en myskänsla. Jag känner för att bjuda hit alla jag känner. Dricka lite glögg, äta pepparkakor, prata om annat än uppsats och tända miljoner ljus.

Jag längtar tills det finns det utrymme får sånt igen.

Jag och Jessica är i Bandhagen. Vi har precis varit på den sista intervjun och är båda väldigt trötta. Det märks på vårt sätt att gå. Vi går sakta och pratar i ett ganska stillsamt tempo. Jag berättar något. Vi närmar oss tunnelbanan. Jag pratar på och så ser jag... och jag ser att Jessica ser. Jag pratar på. Jessica stannar nu till... tittar på mig och säger: "Jag måste säga en sak..." Jag svarar: "Jag vet..." och så går vi mot rulltrappan. Hon vänder sig om och säger med låg och snabb röst. "Det är Arn, det är Arn, det är Arn!"

Herremingud och allt det där, vad snygg han är.

Jag har inte tid med er. Allvarligt talat. Vi intervjuar på för fullt. Två om dagen, som sedan transkriberas och sammanfattas. Jag sitter till 21-22 varje kväll och skriver och det är väl den största anledningen till att jag aldrig bloggar. Sen så är det ju också så att jag gör inget som inte har med uppsatsen att göra och det kanske inte ni är så intresserade av?

Men jag ska tala om för er. Ett av mina största problem just nu är den här nageln.



Ser ni eller? Den är av. Ikväll åker dem. Naglarna. Ikväll blir det tårar.

En sak till... eller nej...det var inget. Nu ska jag på transkriberingen igen!
Puss puss

Jag sitter och tittar på Fotbollsgalan samtidigt som jag pluggar och börjar nästan gråta. Pelé är uppe på scen och pratar och Lennart Johansson kommer ut och pratar på utan att någon kan stoppa honom. Han hyllar Pelé fyllt ut. Till slut ska Pelé dela ut hederspris och det vinner Zlatan. Han går upp på scenen och på vägen klappar han alla kidsen som står längs med den. Jag ser hur någon, efter Zlatans klapp, knyter handen och höjer den upp i luften. Som att det var en liten seger. Och jag förstår. Jag förstår verkligen. Där på scenen står alltså Lennart Johansson, Pelé och Zlatan. Och jag förstår verkligen segern den där pojken känner. Herremingud vilket gäng liksom.

Den perfekta söndagen. I stort sätt. Plugg, träning och häng. Jag och Majsan tränade tillsammans och sen följde hon med mig hem och vi lagade mat och snackade skit om allt och alla. Ventilering. Det är det bästa.


Mitt nya beroende är keso. Har det till allt. Allt allt allt.

För er som inte vet vad transkribering är: vi gör intervjuer till uppsatsen. Varje intervju spelas in och det här inspelade materialet ska föras över i skrift. Alltså har jag suttit med media player och lyssnat, pausat, skrivit, lyssnar pausat, skrivit, lyssnar, pausat, skrivit. I kanske hundra år ungefär. Nu blev jag iallafall klar. 10 sidor senare.

Nästa vecka har vi 8 intervjuer till. Det är ungefär 80 sidor vi ska skriva. Ja men det blir kul. Skoj.

Livet rullar på ju. Bra. Idag börjar jag på Nordea igen. På reklamationsavdelningen. Hoppas hoppas hoppas det är lite okej åtminstone. Så, min dag... Jobb, intervju, träning. Check check check!

Ha en bra dag!

Var ju i Uppsala i natt. En liten tripp bara över natten. Hursomhelst så kunde jag inte somna så då rotade jag igenom lådorna som fanns under sängen. Full av mina gamla saker. Så, för att ni mina vänner ska få komma lite lite lite närmare mig...



Jag och pappa.


Jag läser för mina bröder. Blivande pedagog... haha.


Johan och jag.


Eehh... ja detta är ett minne från studentskivan. Vet inte riktigt. Vi lämnar det så bara. Bra så.


Hahaha. Tänk på att klockan var kanske 01 här. Ber om er förståelse.

Jag vet inte om jag sagt det förut, men isåfall säger jag det igen. Det som är bra med att ha vänner som är singelmammor är att varannan helg är det barnhelg, vilket betyder ingen utgång. Vilket i sig kanske inte är så bra, men ganska nödvändigt. Så just nu sitter jag hos Maria och tittar på Idol och dricker lite vin. Mys mys.

Ni då? Vad gör ni?

Jahaja. Här sitter jag och är så trött som det är möjligt att vara. Jag tittar på EMA på MTV och undrar bara en enda sak: Vad fasiken har Kanye West gjort med håret?

Förstört det typ.

Det var allt jag hade att erbjuda idag. Rätt åt er. Ger man inget, får man inget. Basånivet!

Alla som bloggar skriver nog om Obama idag. Måste jag? Vi är väl alla överens om att det var bästa som kunde hända? Kan vi inte bara lämna det där? Bra.

Hög tid för lunch. Sen åker jag till jobbet och skriver ordet bomull tvåhundra gånger till. Det ÄR roligt. (Jag kan flyga, jag är inte rädd)

Ha en bra dag!

På senare tid har jag tänkt mycket på det här kring relationer till människor. Samtidigt som det är relationerna till alla vänner och familj etc som gör att livet är livet, så är det också en stor anledning till att livet är så otroligt svårt. Det jag tycker är viktigt är att vi försöker uppskatta varandra. Ibland funkar man inte ihop med människor. Sånt är livet. Måste det betyda att man inte uppskattar varandra? Synd isåfall. Jag försöker verkligen se det goda i människor, men kan ju erkänna att det är inte det lättaste. Jag försöker lägga fokus på att älska de jag älskar, istället för att hata de jag inte fungerar ihop med. Uppskattning, tror jag är nyckeln till framgång.

En sak till. Det är roligt när man påverkar eller hur? När man påverkar människor. Maria är en av mina systrar och hon har börjat blogga. Idag skrev hon om E-L. Vem är det då undrar ni. Jo det är Eva-Lena. Jaha och vem är Eva-Lena då, undrar ni. Jo det är jag det. Spana in!

www.timestheyarea-changing.blogspot.com/

Puss på er!

Så var det måndag igen då. Är det inte konstigt att tiden går så fort? Helt plötsligt är det måndag och ny vecka och nya tag. Åhléns ringde imorse och frågade om jag kan börja jobba igen. Så nu blir det halvdagar där också. Innan jag åker dit idag är jag klar med allt skrivande. Då är det full fokus på uppsatsen som gäller. Äntligen. Uppsats och jobb. Det är mitt liv fram till min födelsedag, som är i januari.

Ses vi då eller?

Det är sjukt hur trött man kan vara. Har haft en mysig dag iallafall. Träningen gick toppen förutom att jag har fått jätteont i benhinnorna igen. Så skrattade jag också. Ni vet, när han kommer fram och vill att jag ska se tuff ut. Så där hiphop-tuff. Haha. Jag tror inte jag kan vara hiphop-tuff.

Något mer?

Nä, jag orkar inte. Jag ska sova. Godnatt då.

Det är ett i-landsproblem av den högsta graden att ha en blogg när fantasin står stilla. Det händer inget som inspirerar till ett inlägg, vilket innebär att jag lever ett ganska tråkigt liv. Hehe. Nejdå. Hehe gillar ni det? Alltså hehe. Just det, gillar ni det? Att man skriver så, hehe. Hehe jag tycker det låter jättefånigt och därför älskar jag det. Hehehe. Hehehe. Det är liksom det där lite nervösa skrattet. Hehehe.

Så blev det ett inlägg av det också.

Hehehe.

Det är helg nu iallafall. Igår var jag hemma och övade på framåtstupa sidoläge. Ikväll blir det annat. Orutinerad som jag är (typ) så missade jag att bolaget var stängt idag. Smart. Hehehe.