Typ bara jag...

Idag var jag på kalas hos min kusin. Så började vi prata om gamla filmer som mormor och morfar har på mig när jag var liten. Mycket roligt på dem filmerna. Jag låtsas-läste och hade boken upp och ner. Jag upptäckte mig själv i spegeln och stod länge och testade hur det fungerade. Ja och så vidare.

När jag börjar tänka på det där så får jag lite panik. Lite panikångest. Börjar tänka på livet. Som snart är slut. Nej det är det ju inte! tänker ni nu. Men jo. För om man tänker så är det inte så mycket med livet. Jag är vuxen nu. På dem där filmerna så var jag barn. Nu är jag vuxen och this is it. Helt galet. Jag vet att jag har mycket kvar av livet. Men ändå...

Äsch. Skitsamma. Babblar bara.