Att möta en gammal bekant
Igår när jag var ute och gick på söder med Maria (på dagen) så mötte jag en gammal kompis precis i dörren in i en affär. Vi har inte pratat med varandra på kanske tre år. Bara det där snacket ni vet. Hej, hur mår du, vad gör du nu, var bor du och allt det där. Dösnacket som väl i sig är ganska trevligt, men i ganska många fall onödigt.
Men igår då, vi möttes och gick förbi varandra. Vi mötte aldrig blickar men jag såg henne och jag såg att hon såg mig. Till slut var hon ute ur affären och jag inne. Jag stannade. Hon stannade. Jag vände huvudet och tittade. Hon vände huvudet och tittade. Vi mötte fortfarande inga blickar. Jag gick några steg. Hon gick några steg. Jag stannade igen och vände på huvudet. Hon stannade och vände på huvudet. Och det var som att vi både visste. Så vi vände om och gick därifrån. Jag in och hon ut. Vi visste båda två att dösnacket var uttjatat och vi inte längre har något att prata om.
Livet går vidare.
Men igår då, vi möttes och gick förbi varandra. Vi mötte aldrig blickar men jag såg henne och jag såg att hon såg mig. Till slut var hon ute ur affären och jag inne. Jag stannade. Hon stannade. Jag vände huvudet och tittade. Hon vände huvudet och tittade. Vi mötte fortfarande inga blickar. Jag gick några steg. Hon gick några steg. Jag stannade igen och vände på huvudet. Hon stannade och vände på huvudet. Och det var som att vi både visste. Så vi vände om och gick därifrån. Jag in och hon ut. Vi visste båda två att dösnacket var uttjatat och vi inte längre har något att prata om.
Livet går vidare.
Kommentarer
Trackback
