Det fantastiska med hösten
Känner ni det som jag känner? Det finns i luften. Det känns så tydligt. Att sommaren tar slut nu. Att hösten är på ingång. Alla dessa underbara kvällar med drinkar och kalla öl övergår i ändlösa kvällar framför böcker som inte går att förstå. Alla dagar i solen övergår i rastlösa dagar i föreläsningssalar. Känner ni det? Jag känner det och jag vet inte hur jag ska ta emot den, känslan. Varje år missar jag hösten. Jag går från sommar till vinter. Hösten försvinner så snabbt så jag missar den. Hösten är fantastisk. Den är färgglad. Den är romantisk. Den är underskattad. Jag ser fram emot hösten, men inte emot att förlora sommaren. Därav svårigheter med att ta emot känslan. Varför är det så svårt att släppa taget om sommaren? Varför är det så svårt att gå vidare?
I år ska jag uppleva hösten. 
