Typ bara jag...

Ni vet ju att jag hade en liten kris, eller vad man ska kalla det, i början av sommaren. Jag kollapsade och sen dess har jag inte jobbat. Ni vet ju också att jag nu är på väg tillbaka. Jag har bestämt mig för att det nu är dags för mig att komma tillbaka till mitt liv. Hur jag ska göra det, det är svårare. Idag är den här dagen som jag har pratat om, ni vet den där dagen då allt blir som vanligt igen. Det är så klart lättare sagt än gjort. Jag menar, visst jag klarade en dag. Jag gjorde det jag planerat att göra. Tränade, köpte kurslitteratur, kollade schema och kursplan bland annat. Men imorgon då? Och nästa dag? Och dagen efter det? Jag ska göra annat den här veckan också. Jag ska fundera massor på c-uppsatsen, jag ska köpa SL-kort, jag ska träna ännu mera osv osv. Vi får hoppas att styrkan som jag faktiskt känner idag, finns med mig några dagar till.

Just nu sitter jag och läser Mias systrar och fastnade för ett stycke.

"Nu skulle hon ta tag i sitt liv igen, som det hette. Ta tag. Livet fanns redan här omkring henne, minuter och timmar som drog iväg, en föreställning som bara pågick, det var väl bara att resa sig och kliva in i handlingen."