Roligt!
Usch jag blir illa till mods när jag går in på min egen blogg. Det är bara massa elände. Inte bästa reklamen för att skriva uppsats direkt. Känner att jag måste säga att det är kul att skriva uppsats. Själva grejen liksom. Tidbristen (som jag ger skolan skulden för då de gav oss mindre tid än normalt med deras skitplanering), pressen, stressen och allt det. Det är inte roligt. Men en sak ska ni veta. Jag lär mig så mycket saker! Hela tiden. Speciellt av de nio intervjuer vi gjort. Tänk att vi har intervjuat nio olika lärare i nio olika skolor. Det är galet mycket tankar och åsikter som vi fått ta del av. Bara det är en mängd ny kunskap. Och alla teorier och modeller och metoder som finns när det kommer till skrivundervisning som vi har skrivit om. Också massa ny kunskap. Så bara så ni vet, det är roligt att skriva uppsats just för att man lär sig så otroligt mycket hela tiden. Och för att det är ett roligt arbetssätt, att forska och undersöka. Det är roligt att göra det ihop med någon och det är roligt att känna sig stolt över det man gjort.
Ba så ni vet!
Ja men hej!
Long time no see. Hur mår ni? Jag mår väl kanske inte så jättebra. Jag sitter på jobbet och går med jämna mellanrum till toaletten. Nej jag är inte dålig i magen, utan jag går dit för att andas. Mitt huvud skakar typ. Inte så att det syns, men inuti. Det är som att det står någon där inne och håller i min hjärna som en boll och skakar den. Ibland ser jag lite suddigt och ibland tappar jag fokus helt. Ehh... haha, nej jag mår kanske inte sådär jättebra.
Jag längtar tillbaka till det lugna livet, utan 15 timmars arbetsdag och sömnlösa nätter. Finns det någon sån tid kvar tror ni?
Om jag säger så här då...
Jag hatar
På tåget till Uppis
Ja jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här. Kanske vill jag bara säga att jag är omringad av de bästa? Ja det var nog det jag ville.
Nu, första stopp: Jossa.
Godnatt
Ångest
Gårdagen (del av iallafall)
Pigg och glad. Typ. Glad. Iallafall. Ska strax upp till pizzerian och möta tjejerna. Först lite bilder...
Anna och jag gav Liam en julklapp tillsammans. En robot som går att förvandla till en rallybil. Pedagogiskt va? Nej, inte direkt. Men vafan. Efter alla böcker och spel och hej och hå som jag alltid ger honom så var det dags för något som inte alls gör någon speciell nytta. Som tack för det så var vår julklapp hans favorit. Hehehe.
Jessica, Christian, Robin och Andreas. Skönt gäng.
Haha ja klockan blev mycket och gästerna blev trötta...
... och religösa.
Min julklapp från Liam. Kolla på ögonen. Så där känner jag mig på kvällarna. Haha.
Fullerull
Julafton var jättetrevlig. Massa gulliga människor som jag tycker om. Ni får se bilder imorgon. Jag mötte även upp Frida och gick ut en sväng. Det var inte igår hörrni. Kul kul.
NU måste jag sova. Imorgon är det söndag och den här söndagen är jag ledig. Fanimej, imorgon är jag ledig. Vet ni hur glad jag känner mig över det? Så jäkla gglad. Jag ska vakna när jag vaknar, dricka te i sängen och sen kommer Maria, Linnea och Felicia hit och fikar på eftermiddagen. Jag tycker så här... livet är härligt!
Godnatt
Julafton!
För er som inte vet det, så är det julafton idag. Iallafall om du frågar Jessica. Så idag ska jag dit och fira jul. Mys.
Jag antar att ni undrar hur det har gått med uppsatsen. (har ni inte undrat så får ni veta ändå) Vi lämnade ju in i torsdags för att få veta om den går vidare till första ventilering. Igår fick vi tillbaka och ja den går vidare på en gång. MEN vi har massa att jobba på, vilket inte alls va oväntat. Diskussionsavsnittet måste fördjupas, men resten av den håller. Vilket känns skönt som fan. Med lite perspektiv på det hela kan man ju även se det så här... 42 sidor av 50 är bra. På första försöket. Och resten är också bra, med lite arbete. Japp. SÅ tänker jag se på det hela. Det som inte är skönt som fan är att jag är ledig på julafton och thats it. Men what the hell, skitsamma eller hur? Vi bestämmer det, att det gör inget. Okej?!
Sådärja. Hoppas ni är kvar!
Godmorgon!
Vill inte så mycket, egentligen. Mest säga hej. Och godmorgon. Imorgon kl 16 ska vi skicka in uppsatsen till handledaren. Den ska då vara "i stort sätt" klar. Handledaren ska i sin tur läsa igenom den och på fredag får vi veta om den går vidare till första ventileringen. Gör den det, så är det opponering i januari. Gör den inte det, då är det opponering i februari. Det vore väldigt väldigt trist för jag vill bli klar med skiten. Men men, vi får se. Ni ska veta också, att om den går vidare direkt så är det mycket bra. Alltså, det är inte många som lyckas med det. Bara så ni vet.
Så idag är det stenhårt. 12 timmar. Minst. Tja!
Mitt mentala tillstånd
I drömmen lever jag mitt liv som vanligt. Ibland är jag med Maria och vi gör något. Ibland är jag med Anna och vi gör något. Ni vet. Jag träffar folk. Jag går på toaletten. Jag går till affären... osv osv. Men, livet är ändå inte riktigt som vanligt i den här drömmen. Nej, för var jag än är så dyker Jessica upp (som jag skriver uppsats med) med en fråga eller liknande om uppsatsen. Ibland har hon en bok i handen som hon vill visa något i. Hela tiden. Jag kan sitta på toaletten och så öppnas dörren och där står hon och pratar om uppsatsen, jag kan sitta och fika med Anna och där dyker hon upp och börjar prata om uppsatsen.
Förstår ni? Jessica är inte alls så här i det verkliga livet vill jag bara poängtera. Hahaha.
Ja och så resten av natten. För ni ska inte tro att jag sov mycket inatt inte. Nejdå, jag vaknade flera gånger, satte mig upp och började högt prata för mig själv. OM UPPSATSEN. "Calkins menar att detta tankesätt... Vidare anser hon att.... Detta stödjer..." Flera gånger. Högt. För mig själv.
Förstår ni grejen. Jag lever den här uppsatsen just nu. Det är jag, det är Jessica och det är uppsatsen. Dag som natt.
Jossa ringde
Jossa: Jag hatar när du har rätt och jag har fel!
Jag: Jaha... okej?
Jossa: Ja jag kom på mig själv att tycka den här låten var grym när den kom på radion.
Och så höjer hon volymen och jag möts av Fagervalls sköna stämma. Yeah baby!
Alltså...
När ska jag lära mig?
NÄR ska jag lära mig att hålla käften?
Min dag
Anna provar en klänning och är inte så pigg på att vara med på bild. Men va fan, umgås man med mig så får man helt enkelt stå ut med det. Och nej, samma gäller inte för mig!
Jag hittade ett skitsnyggt träd på norrmalmstorg. Vi såg också två olika luciatåg. Det första på hästar och det andra på mopeder. Hahaha. Ett luciatåg på mopeder. Det var faktiskt rätt snyggt!
Vi gick igenom julmarknaden i Kungsträdgården. Inte heller här ville Anna vara med på kort... hon är svår.
Sen åkte vi till söder och åt indiskt. HUR gott som helst! Här tänkte jag väldigt mycket på Maria och på Indienresan för ett år sen. Det var så mysigt. Och häftigt. Och roligt. Och härligt. Och skönt.
Sen åkte vi hem till Anna och tittade på tv och drack glögg. Det var otroligt gott med glögg måste jag säga. Det hade jag glömt!
Och så lilla Anna. Jag inser nu att hon har varit offer för mitt fotograferande hela dagen och beundrar hennes förmåga att hålla inne med sin irritation. Hahaha.
Nu är jag hemma! Resan hem blev också en historia. På tvärbanan drar plötsligt någon i nödbromsen och skriker: "Men öppna dörren!" Och hon skriker verkligen det. "Ska det vara så jävla svårt att öppna dörren?" skriker hon. Chauffören kommer ut och går längst bak till den skrikande kvinnan och denne chaufför verkar inte förstå riktigt vad hon vill med att skrika. Det visade sig att den här kvinnan hade gått på tåget, dörrarna hade stängts, tåget börjat rulla och kvar på perrongen stod hennes (typ) 4 åriga dotter. Chauffören öppnar till slut dörren så att dottern kan springa ifatt tåget och komma in, och går tillbaka till sitt lilla bås, för att strax därefter skrika till sin kollega (hon som kollar biljetterna) "Hallå??! Jag bad om hjälp med nyckeln, kan jag få det eller?" Varpå den där mamman skriker: "Det är fan du som ska be om ursäkt till din stackars kollega! Hör du det, feta jävla kärring?!"
Ja och så börjar tåget åka igen. Jag förstår verkligen den här mamman. Herregud liksom. Hennes barn stod kvar på perrongen. Snacka om panik. Och chauffören var fruktansvärt otrevlig.
Jag förstår att den här texten knappt går att förstå. Inte ens jag orkar läsa igenom den. Må så vara.
Vem mer kan se så satans snygg ut med en ostbit på pannan?
Lite av varje
Men nu när jag ändå är här....
Idol? Jag måste säga att Alice var grym och jag trodde i ett ögonblick att hon kanske eventuellt maybe skulle vinna. Men icke. Vilket var bra. För Kevin sjunger som en hel jävla gud. (med liten bokstav ja, jag vägrar skriva Gud) Shit liksom. Det är som upplagt för gråtkalas.
Vad jag tycker om knark? Ja... fråga om två månader. Jag tror att ni uppskattar mitt svar bättre då. (eeehh??)
Godnatt!
Vet ni förresten att jag inte festat på hur länge som helst? Bra, tycker mamma. Och jag med kanske. Däremot fyller jag 25 i januari och då blir det åka av, som Gustavo skulle ha sagt.
Mamma... mamma...
Mamma ringde förut. Jag frågade henne vad jag skulle köpa till pappa i julklapp.
Jag: Du är redan klar. Och mormor och morfar också. Men pappa... vad vill han ha?
Mamma: Ääääähhh det behööövs inte! Du har ju redan köpt till de viktigaste!
...
Jag: Du vet att jag kommer blogga om det här va?
Mamma: Man vågar ju inte säga nånting till dig ju!
Jag: Nej men det borde du väl ha lärt dig vid det här laget?!
Mamma: Alla kommer tro jag är dum i huvudet om de inte förstår skämt! Skriv att jag sa det också!
Det är upp till er att ändra nivån på den här bloggen
Idag har jag pluggat. Jessica kom hit och vi pluggade. Analysen börjar ta form och imorgon ska vi börja med diskussionen. Det är sista delen i uppsatsen. Sen är det bara massa fix och trix kvar. Tro inte att det är över för det, nejdå det innebär fortfarande dygnet-runt-pluggande. Men ändå. Om en vecka ska den vara klar att lämnas in till handledaren, sen kommer vi få tillbaka den med massa saker att ändra. Men som sagt... ändå!
Förstår ni? Så kommer alla inlägg se ut. För det är nämligen det enda jag har i huvudet. Och det kommer göra att jag känner mig väldigt tjatig, vilket i sin tur kommer resultera i att jag aldrig kommer vilja skriva något.
Jag väljer att kalla det belöning för hårt arbete.
Update!
Haha!
Blivande rökare?
Igår eftemiddag satt jag på jobbet med siffror som snurrade i kors framför ögonen och det enda jag ville vara att kuta in på toaletten och storböla. Hade jag varit rökare där hade det löst sig för en stund iallafall.
Men jag är inte rökare och inte ens den här krisen kan få mig att bli, men det är kul att leka med tanken eller hur?
Gnäll
Jag kommer enbart att gnälla här. Enbart. Så vill ni inte höra, klicka vidare.
Under en lång tid tillbaka har jag haft så satans ont i huvudet. Det bultar liksom, i skallen. Det finns alltid där. Utan undantag. Jag kan inte minnas sist jag inte hade ont i huvudet. Ibland är det en bra dag och då är värken lite mindre, men ack så existerande. Jag har lärt mig att hantera det för att jag måste. Jag vet ju vad det beror på och det går inte att göra något åt det just nu. Men det är jobbigt och jag skulle så gärna slippa det. Jag trycker i mig ipren då och då så snart hjälper inte ens det.
Idag är en dålig dag. Jag har så ont och värken har dessutom tagit sig ned till axlarna. Det gör så ont så ni anar inte. Jag vill gråta. Så ont gör det.
En helt vanlig söndag
Hur mår ni?
Godnatt!
Dagen i bilder
Den här tidens längsta dag. Idag. Här är lite bilder. 
Jag hämtade Liam och vi åkte på dansuppvisning med familjen Söderberg/Hellerström. Linnea är tjejen i mitten med blå dansdräkt.
Sen blev det lunch någonstans vid Odenplan. 
Vi ville vänta med fikat till senare. Det vill inte barnen. Hoho. 
Vi åkte till Gröna Lund och gick på deras julmarknad och där träffade vi tomten. Jag och Maria blev mer nervösa av denna man än barnen. Pinsamt skulle man kunna tycka. 
Observera Maria däremellan. Hahaha. 
Järngänget!
En eftermiddag/kväll off
Jag och Linnea ritade lite. Imorgon har förövrigt hon dansuppvisning som jag ska ta med Liam på!
Jag försökte ta kort på den här filuren också men hon är inte lika glad åt det som sin syster.
Maria visade sina ritartalanger. Hahaha!
Klart.
Även jag har talanger... Hahaha.
Vi tar hand om varandra
"Ursäkta, hallå! Kom. Jag har massa pantburkar här hemma. Du kan få dem."
Så går de upp till huset som låg alldeles bredvid. Jag gick vidare till bussen och såg honom strax därefter med två stora papperpåsar till.
Det tycker jag vi ska ta som ett exempel på hur vi ska behandla våra medmänniskor. Nog för att han troligtvis köper en öl eller tre för de pengarna. Men ändå. Fan va kul han får!
Ljuset?
Nu ska jag gå och handla för jag är svinhungrig och har ingen mat.
Hej hej dagboken. (typ)
Tappade tråden
På vägen hem från jobbet går jag varje dag till tcentralen. Alltså förbi Åhléns. I vanliga fall går jag bara förbi, märker det knappt. Idag märkte jag det. Det var folk överallt. Det var kö inne från Åhléns, ut till tunnelbanan där spärrarna är och ut på Sergels torg.
Jag inser i detta nu att det här inte är intressant för fem öre. Verkligen inte intressant någonstans.
Björn Gustavsson signerade. Det var det.
Hårchock
Haha ja ni, hur länge tror ni jag står ut? Jag tycker att det är ganska coolt. Fast inte alls i närheten av vad jag hade planerat. Jag tror... hmmm... ungefär tills ikväll.
(Tyvärr sitter jag på jobbet just nu och kan inte bjuda på en bild. Piiuuhh)
Hon verkar gilla Johan Palm
Godnatt
Nu ska jag sova. Imorgon är det tisdag och tisdagar är kanske den värsta dagen i veckan, tycker ni inte? Det är en sån där mellandag som borde försvinna.
Djupt och filosoferande inlägg det här känner jag. Lika bra jag lägger ner verksamheten för idag...
Skön måndag
Är det inte härligt att vakna upp på måndagmorgon och vara klarvaken? Pigg liksom. Det är jag iallafall. Jag har suttit en timme nu och skrivit och det går bra! Det är det här jag kommer sakna när jag börjar jobba heltid sen. Att gå upp vid 8, fixa lite frukost och titta på tv en stund, för att sedan sätta sig och plugga. Speciellt då när pluggandet flyter på utan större panikångestattacker. Det är mysigt liksom. Mycket "liksom" nu, men det passar in liksom. Det är ett bra ord förövrigt. Liksom alltså.
Nåja. Tända ljus, en mandarin, böcker och så datorn. Idag är livet skönt.
