Typ bara jag...

Det är en dålig skrivdag idag. Fruktansvärt dåligt. Det är tråkigt att berätta om drömmar egentligen. Jag menar, nobody gives a shit liksom. Men jag måste berätta om min natt som inkluderar den här drömmen. Och jag måste berätta det för att försöka ge er en bild av mitt mentala tillstånd just nu.

I drömmen lever jag mitt liv som vanligt. Ibland är jag med Maria och vi gör något. Ibland är jag med Anna och vi gör något. Ni vet. Jag träffar folk. Jag går på toaletten. Jag går till affären... osv osv. Men, livet är ändå inte riktigt som vanligt i den här drömmen. Nej, för var jag än är så dyker Jessica upp (som jag skriver uppsats med) med en fråga eller liknande om uppsatsen. Ibland har hon en bok i handen som hon vill visa något i. Hela tiden. Jag kan sitta på toaletten och så öppnas dörren och där står hon och pratar om uppsatsen, jag kan sitta och fika med Anna och där dyker hon upp och börjar prata om uppsatsen.

Förstår ni? Jessica är inte alls så här i det verkliga livet vill jag bara poängtera. Hahaha.

Ja och så resten av natten. För ni ska inte tro att jag sov mycket inatt inte. Nejdå, jag vaknade flera gånger, satte mig upp och började högt prata för mig själv. OM UPPSATSEN. "Calkins menar att detta tankesätt... Vidare anser hon att.... Detta stödjer..." Flera gånger. Högt. För mig själv.

Förstår ni grejen. Jag lever den här uppsatsen just nu. Det är jag, det är Jessica och det är uppsatsen. Dag som natt.