Samtal med bitter man
Vi kom till klipporna. Valde ut en plats. Det var ganska mycket folk. Så vi ställde ner väskorna. Mer hann vi inte.
Bitter man: Fan va störigt! Ska ni lägga er så nära oss när ni har hela kusten på er?!
Maria: Oj...
Jag: Va du var trevlig då!
Bitter man: Ja.
Jag: Du kan ju säga det på ett schysst sätt så kanske vi flyttar på oss.
Ja sen svarade han och mumlade en hel massa saker som jag faktiskt inte minns. Eller så lyssnade jag inte. Jag vet inte riktigt. Tills vi är på väg att gå. (ja vi gick)
Jag: När du är så där jävla otrevlig så har man nästan lust att ligga kvar här!
Bitter man: Och vad skulle det säga om er?
Jag: Bitter. Det är du. En bitter människa.
Ja sen gick vi. Alltså visst. Jag kan förstå att vi la oss nära. Men det var mycket folk och vill man ligga ifred med sin topless-fru så får man nog hitta någon annan klippa. Men hade han bara varit lite vänligare så hade jag inte brytt mig. Men jävlar i mig alltså. Ge sig på oss sådär. Aldrig.
