Nu får det ta slut
Nu har jag precis kommit hem från middag och lite barnvaktande hos Jessica. Jag mår inge bra. Jag känner mig febrig och trött. Så himla trött. Inte sömnig utan bara trött. Jag orkar inte. På allvar nu. Jag orkar inte. Jag vet inte hur det känns att gå in i väggen och jag säger inte att det är det jag gör. Men på riktigt så känner jag mig totalt slut. Jag kan inte prestera mer. Hela våren har varit påfrestande, det är det att vara student. Det är alltid något att tänka på och det är en hemsk psykisk stress som ligger som en dimma hela tiden. Jag överdriver inte nu. Det är så det är. Som att inte det vore nog så har man inga pengar heller och måste jobba sönder sig hela sommaren för att överhuvudtaget kunna betala hyran. Och det är här i mitt problem ligger. När sommaren kommer så vill jag ha sommar. Semester. Ledigt. Ni kanske tycker att jag låter lat nu, men om ni provar själva först. Jag kan inte ta till mig mer information, lära mig nya saker. Och det är det jag gör nu. Jag ska lära mig hundra olika system, hundra olika koder, hundra olika sätt att prata med kunderna, hundra olika sätt att kontrollera korttraffiken osv osv osv.
Det går inte. Jag kan inte mer. Fortsätter jag så här så kommer jag att gå sönder. Jag måste lösa det här. Tänka rationellt. För att citera Sussis t-shirt: What would McGayver do? Det är det jag måste lista ut. Lösa det. Fixar-Lina ska fixa det. Ja, det ska jag. 
