Körslaget
Det som är bra med att vara barnvakt är att jag slappnar av. I vanliga fall när jag är hemma och inte har något att göra så blir jag rastlös. Men när jag är barnvakt så är jag hemma men ändå avslappnad. Vi har tittat på film, ätit glass och bara hängt. Väldigt skönt har det varit. Sen är ju nattningen väldigt skönt. Speciellt när man somnar före barnet. Haha. Oops!
Nu sitter jag och tittar på något som heter Körslaget eller något sådant. Ja vad ska man säga? Sång och dans och massa med glädje. Visst är det roligt? I think so!
Han letade ju bara efter sin kärlek... typ.
Han: Jag står också och väntar på min kärlek.
Jag: Jaha... gör du? När kommer hon då?
Han: Ja inte fan vet jag...
Alltså stog han bara där och i allmänhet väntade på att "hans kärlek" skulle dyka upp. Och han pratade. SOM han pratade. Om hur kärlek är det enda som kan trollbinda en människa. Ja vad bra tänkte jag. Vi vill väl alla hitta vår kärlek. Kände lite med honom liksom. Men...
Han: Om jag var 25 år så skulle jag slänga dig över axeln och ta hem dig och knulla dig. En gång satt jag vid datorn och så helt plötsligt poppar det upp en bild på en kvinnas rumpa. Jag fick kuta därifrån och hem och ta hand om mig själv...
Ja ni förstår. Så här fortsatte det. Nästa gång tänker jag inte stanna kvar och prata...
Det roligaste var nog ändå när Jessica kom som jag väntade på.
Jag: Där kommer min kärlek...
Han: Jasså?! Han måste vara en lycklig man!
Jag: Nej inte han. Hon!
Han, lite nervöst skratt: Ja! Men tänk! Det kunde jag ju inte veta!
Jag: Nej sånt vet man ju inte! Ha en bra dag!
Helg!
Härligt med helg va? Den här helgen är fullbokad in i minsta detalj. Eller nä, men lite iallafall. Vill ni veta? Klaaart ni vill. Dum fråga! Nu ska jag plugga. Ni vet så där mysigt. Haha. I wish. Sen ska jag åka till söder och träffa Jessica och Liam och så ska Liam komma hit och sova här i natt. Det ska bli så himla mysigt! Vi ska äta blodpudding (för det älskar vi båda två) och så lite popcorn. Vi ska titta på bolibompa och mysa!
När mina vänner har barnhelg, då har jag barnhelg. Förra barnhelgen var jag på tekniska museet. Haha smidigt va?! Jag får öva redan nu på att vara varannanveckamamma. Fast nu är det helger. Jaja ni förstår idén.
Mysigt att plugga?!
Kolla! Klockan sex var det fortfarande sol ute! Härligt! Våren kommer nog i år igen!
Nu är det mörkare... jag sitter hemma och pluggar för fullt. Det är ganska mysigt att plugga. Ja jag tycker faktiskt det. Iallafall när det går bra. Inte när det är massa böcker att läsa bara, utan när det är skrivning som gäller. Då är det mysigt. Just nu sitter jag med en hemtenta som ska in på måndag. Så här mysigt har jag det då:
Pms och hemmafruar
Men hörrni... skit samma...
Vad har hänt med Desperate Housewifes?
Jag längtar igen!
Ja men godmorgon!
Kommer ni ihåg att jag skrev att man inte längtar lika mycket längre? Som man gjorde när man var liten. Men nu längtar jag. Jag längtar så jäkla mycket. Ni vet den där längtan som fanns där redan en månad innan julafton. Eller som den längtan dagen innan födelsedagen. När man var liten och låg i sängen vaken hur länge som helst innan någon kom och sjöng och gav en presenter. Den sortens längtan har jag. Den sortens längtan som gör att det gör ont i hela mig för att jag längtar så mycket.
Jag vill ha en sovmorgon nu!
Nu ska jag åka till vaxholm och stå och trampa på deras gård i två timmar! Det, däremot, längtar jag inte till.
Handikappad
Hallå elle! Hur mår ni?
Jag har så jäkla ont i ryggen. Det började med skön liten nackspärr i nacken (!) och den spred sig sakta men säkert ner i ryggen. Så nu har jag väl någon slags ryggspärr. Det känns som att jag har stelopererat ryggraden. Fruktansvärt!
Har ni några tips på hur jag ska bete mig? Förutom att jag ska röra på huvudet och armarna. Vad kan jag mer göra? Är det bra att träna? Går det tror ni?! Hjälp mig nu! Jag är handfallen.
Jag vet att den här bilden inte har något att göra med det jag skrev om men shit vad söt! Sitter i handen liksom. Förstå hur liten den är. Must have!
"Hej älskling, två biljetter till Juno tack!"
Det är för lite kärlek i detta land. Alla borde älska hela tiden.
Min lärare berättade om ett barn som var ett syskon till ett barn hon hade haft i skolan (krångligt?) och när de träffades på affären så sa det här barnet till henne: "Hej älskling!" Läraren hade först inte känt igen barnet men sedan förstått vem han var. Då sa hon åt honom att man inte får kalla alla älskling. Det är inte okej. Det är inte okej i samhälllet. "Du får inte kalla mig älskling" sa hon åt honom. Och ja jag kan förstå det. Hårt men sant. Det är inte okej. Iallafall inte om man ska leva efter vad som är okej i det svenska samhället. Men egentligen? Spelar det någon roll? Tänk om alla skulle gå runt och kalla varandra för älskling. När vi går in i affären och säger "hej älskling, har ni fått in den där filmen än?" Hahaha. Sjukt roligt hade det varit.
Mer älskling åt folket!
Mitt hår
Men den här bilden är ganska lik.
Uppe!
Jahaja då sätter vi igång då. Det känns som måndag idag vilket är bra för då går veckan fortare. Idag ska jag till Vaxholm och jobba. Idag är en sådan dag då jag kommer gå runt och gäspa hela tiden. Jag har nackspärr och det gör svinont.
Jaja.. lite skitsnack bara.
Kolla... visst ser jag trött ut?! Helt galet.
Blodpudding
När jag gick på mellanstadiet så var det förbjudet att gilla blodpudding. Och ravioli. Jag blev retad (lite på skoj så där) för att jag gillade det. Det var liksom inte så hett.
Nu gillar jag inte kaffe och då heter det att "jag blir nog vuxen snart."
Alltid är det nåt!
Vem ser ut som jag?
Frukost utan illamående!
Idag är en härlig dag. Idag är dagen då jag ska turboskriva en hemtenta. Idag är dagen då det står dans på träningsschemat. Idag är dagen då jag känner att det det mesta är roligt! Härligt va?! Att vakna med den känslan. Yes!
Jag vill också informera alla som känner mig och som vet om mitt frukostproblem att frukostprojektet som startades för en tid sedan har gett resultat. Jag är nu hungrig när jag vaknar och äter en smörgås med leverpastej på och ett kokt ägg varje morgon. Grymt va?!
Biobesök
Var på bio idag och såg Juno. Jag var väldigt trött och vi satt längst fram så jag fick ont i nacken. Men filmen var bra. Jag kan rekommendera den. Det är väldigt mysigt att gå på bio. Man sitter där i värmen och tittar på filmen och när den tar slut och man kommer tillbaka till verkligheten så är man alldeles mysig i hela kroppen. Iallafall jag. Så jag skulle vilja gå på bio oftare! Nästa gång vill jag se Once.
Once
Nu måste jag stänga ner för idag. Imorgon börjar allvaret igen. Ses då!
"Nej vi har inte kidnappat denna flicka!"
Jag, Maria och henne dotter Linnea kommer in på en restaurang och sätter oss vid ett bord. Brevid oss sitter det ett äldre par. Fulla som fan var de. Till slut vänder sig gubben till oss och frågar Maria:
Gubben: Ursäkta.. jag är både gammal och onykter.. men jag har två frågor.
Maria: Ja... okej...
Gubben: Min första fråga är om jag får skaka hand med flickan?
Maria: ehh.. ja om hon vill det..
blablabla... gubben ville skaka men Linnea ville inte. Hursomhelst... nu:
Gubben: min andra fråga är om ni har adopterat.
Maria: Adopterat? Nej det här är min biologiska dotter.
Gubben: Jaha okej...
Och så lägger sig damen i också:
Damen: Har ni hört om Madeleine... ni vet hon som försvann. Har dom hittat henne än? Har ni hört om det?
Maria: Ja.. jo det har jag hört om. Nej jag tror inte hon är hittad.
Damen: Nej.... hon är väldigt lik henne.
Maria: Jaha... haha... tycker du? Det tycker inte jag.
Damen: Jo hon är lik.
Maria: haha okej men det är inte hon, det kan jag lova er.
Hahahha. hur kul är inte det här då? Först trodde dem att vi var ett par med ett adopterat barn och sedan trodde dem att barnet var kidnappat. Hahaha. Det är ju hur kul som helst!
När Maria till slut lyckades ta sig ur den här konversationen hör vi hur de pratar med varandra:
Damen: Jo men dem har färgat håret så det är nog deras barn ändå, fast flickan är blond.
Hahahahha. Detta kommer jag skratta länge åt!
Godmorgon!
Nu börjar jag ta form igen. Det var lite suddigt där ett tag men till slut så...
Gårdagen var mycket trevlig. Vi var på det där Södermalm - ett ställe, som för övrligt är ett hemskt namn, men iallafall så var det rätt okej. Om man äger förmågan att gå in i musiken och i kompisgänget och strunta i alla andra som är där så var det rätt bra faktiskt. Vi dansade. Som vi dansade! Till schlager, e-type(!), Michael Jackson och så lite skön rnb och hiphop. Fasiken vad det är roligt att dansa! Jag måste till och med erkänna att jag gick igång på Charlotte Perelli. That´s a first!
Sotade ögon
Nu är jag klar! Vad tycker ni om min ögonsminkning? Jag var på Face och där lärde de mig hur man "sotar" ögonen. Jag tycker inte att jag har lyckats fullt ut men visst blev det lite fint ändå? Kanske borde jag tagit i lite mer men jag vågade inte...
Ikväll hänger vi på "Södermalm - ett ställe". Kom och dansa med oss!
Det brann inte, men vad har hänt då?
Skaffa barn och sedan separera
Just nu sitter jag i Uppsala hos mamma och pappa. Jag och mamma sitter i köket och pratar om min 25-årskris medans pappa försöker få igång nätet på min dator.
Kris och kris. Skulle inte vilja kalla det för kris. Snarare lite funderingar kring livet. Jag har alltid velat vara en ung mamma. Ni vet typ 35 när barnet är 15. Men det kommer ju inte hända, det kan vi ju vara överens om. Just nu vet jag inte om jag ens vill ha barn. Det verkar ju vara så fruktansvärt jobbigt. Det var då jag kom på idén: skaffa barn med någon, separera från denna någon men ändå ha en bra kontakt. Vara vänner liksom. På så sätt ha barn varannan vecka och kunna vara utan barn varannan vecka. Sedan skaffa en ny man som blir som en extrapappa till barnet och på sätt är jag aldrig själv med barnet. Visst är det en alldeles utmärkt idé? Mamma tyckte inte jag skulle gå ut med den idén för då skulle jag aldrig få något barn. Men det tror jag... det borde väl finnas fler som tänker som jag?
Afrojympa
Idag ska jag prova något så häftigt som afrojympa. Jag har ingen aning om vad är det för något, men det låter otroligt roligt. Sköna moves till trummande afrikansk musik. Fan va härligt!
Ses sen!
Pinsamt! Så jäkla pinsamt!
Det är antingen ett dåligt skämt eller en jobbig mardröm. Det måste vara så. Ja, det måste det.
Jag måste ju också göra som alla andra i detta land... nämligen hylla Björn Gustafsson. Allt har ju redan sagts om honom så det finns egentligen inget nytt jag kan komma med. Jag vill bara nämna hans namn i samma meningen som hur jäkla bra som helst. Så nu har jag gjort det.
Vad var det jag sa?
"Jag såg precis idoldaniel och amanda tillsammans! Sweet!" Så stod det i ett sms jag fick häromdagen... Det var tidigt på morgonen och de kom inte från en tunnelbana eller liknande. De kom gående på en gata, tillsammans.
Jag säger inte att är så. Men de kan vara ett par. Visst skulle det väl vara supergulligt om de var ett par?! De passar ju så bra ihop.
Och glöm inte var ni har läst det först...
Så skrev jag i förra bloggen för en tid sedan... Nu läser jag i Aftonbladet:
Är ni ihop nu?
De tittar på varandra och skrattar. Tvekar lite. Den här frågan fick de redan i höstas. Då blev svaret nekande.
- Jaa, säger Amanda.
Aftonbladet i all ära men glöm för guds skull inte var ni läste det först.
Det är upp till er
Jag hade tänkt att den här bloggen skulle vara "hemlig" men va fan.... vad är en blogg utan läsare? Ingen blogg ju. Så varsågoda. Jag börjar om.
Här får ni läsa om HELA mig. Jag är inte blyg längre. Jag tänker öppna mig totalt. Så var beredda på det. Så mamma och pappa... om ni inte vill läsa om mina sexdrömmar och pmsbesvär så borde ni inte gå in här överhuvudtaget. Det gäller ju förstås er andra också.
Men vill ni det så välkomna! :)
Kärringen ramlade
Frånvaro är mitt andranamn....
Den där "kärringen" som jag skrev om... vet ni vad som hände dagen efter? Jo jag kom till jobbet och då har hon ramlat. Hon har ramlat och åkt till akuten. Jag tycker såklart att det är jättetråkigt och stackars stackars henne. Men när jag går på toaletten och ingen ser mig så kan jag inte låta bli att le lite smått. Men bara lite smått såklart. Nu är hon sjukskriven i fem veckor och det innebär en hel massa jobb till mig! Yey!
Kärring!
Imorgon ska jag dit igen och jag hoppas att jag kan hålla mig även då. Det är trots allt pengar...
Lite skitsnack bara
Jag ville inte så mycket. Mest säga godnatt. Jag ska upp så där omänskligt tidigt imorgon för att åka till Vaxholm och jobba. Jag vägrar att skriva med w. Waxholm. Det ser så fult ut. Sååå... godnatt hörrni. Hoppas den här dagen bjöd på många trevligheter och att ni ser fram emot morgondagen. Visst är det härligt att se fram emot saker? Att riktigt längta efter något. Det är härligt tycker jag. Men man gör inte det så ofta längre. Man längtar inte som man gjorde när man var liten. Då hände det saker var och varannan dag som man längtade efter.
Just nu längtar jag efter att få lägga mig i sängen och läsa klart om Graaf.
Så godnatt.
Ett dygn med Magdalena Graaf
Jag fastnade i en bok inatt. "Det ska bli ett sant nöje att döda dig." av Magdalena Graaf. Jag började läsa den ordentligt och kunde för mitt liv inte sluta. Jag låg till halv tre i natt och läste. När jag vaknade imorse vid 9 så tog jag boken och fortsatte. Den är så sjukt gripande och fångande. Det går inte att lägga ifrån sig den. Man bara måste fortsätta läsa, det går inte att inte få veta direkt hur det går.
Ni borde läsa den.
Hollywooddejt
En del av mig... till er...
Ville bara tala om det... ni vet... dela med mig av mig själv. Som man gör ibland....
Hur gick det till? Jag är ju full...
Jag är nyss hemkommen från en trevlig melodifestivalkväll hemma hos Jessica. Vi satt där och åt våra kex med ost på och drack vårat vin. Tills det var slut och vi alla höll på att somna i soffan. Så dukade jag av lite och tog min flaska och insåg att jag hade druckit nästan en hel flaska helt själv. Men det kändes inte. Jag åkte hem i lugn och ro. Fort gick det också.
Men nu. Nu när jag sitter här och ska ta mig en dusch inser jag... jag är fanimej lite full. Vad ska vi göra åt det då? Ta på mig den lilla svarta och dra ut kanske?
Det är i såna här lägen som mobilen borde vara inlåst och långt långt ifrån mig...
Sexdröm
Jag vaknade med ett välbehag idag. Jag drömde nämligen en dröm som gjorde mig sugen på en fylla med massa olämpliga sms till personer jag inte har någon speciell kontakt med. Alltså, jag drömde att jag hade sex med en kille som jag inte har pratat med på ett år.
Hmmmmmm... Ska man dra iväg ett sms kanske? Haha.
Jag träffade Janne på tunnelbanan
Jag kommer gående på perrongen och ser hur en man försöker prata med en yngre tjej. Den här tjejen däremot vill inte prata med mannen. Så hon säger något och vänder sig om och börjar prata i telefonen. När jag sedan närmar mig mannen (för jag skulle gå förbi) så säger han:
Mannen: Ursäkta... tar det lång tid in till stan härifrån?
Jag: Nejdå det går ganska fort.
Mannen: Okej. Janne heter jag...
Jag: Ja.. jaha.. okej.. hej...
Mannen: Ja... får jag prata med dig lite?
Jag: Ne...
Och så gick jag vidare. Alltså ni kanske tycker det var taskigt men han luktade illa och "såg skum ut". Han gav sig iallafall direkt.
Väl inne i vagnen så kommer den här mannen igen. Janne ni vet. Men nu går han fram till en annan tjej som sitter ner.
Mannen: Ursäkta... går den här tunnelbanan till fridhemsplan?
Tjejen: Nej den går till odenplan. Du måste byta där och åka lite till.
Mannen: Okej. Hej... Janne heter jag.
Tjejen: Jaha hej.
Mannen (sätter sig ner): Jag är lite ensam, är du ensam?
Tjejen: Nej jag är ju inte det.
Mannen: Nej. Okej. Jag kanske störde?
Tjejen: Ja precis.
Och så reser han sig upp igen och går vidare. Antagligen till nästa tjej på tunnelbanan.
Vad är det som gör att vi inte pratar med Janne? Janne är säkert jättesnäll och bara väldigt ensam. Han vill bara prata lite. Eller? Jo, men det tror jag. Är det lukten? Eller är det så att vi i Sverige inte pratar med främlingar i nyktert tillstånd? Tragiskt. Nästa gång ska jag prata med Janne.
Jag är beroende, på riktigt.
En gång, sent på kvällen, så målade jag naglarna först med ett underlack. Sen två lager rött. Och sedan ett överlack. När jag var klar så fick jag panik. Jag hade fyra lager nagellack på mig och kände mig så äcklad. Jag vet att det låter knäppt men jag kände hur naglarna var täckta av alla lager. Så vad gjorde jag? Vid midnatt... Jo jag tog bort och målade om... och den gången struntade jag i under- och överlacket.
Jag vill gråta för min egen skull!
Jag lever en berg och dalbana tror jag. Jag tror jag lever I en sådan. Ena sekunden är jag glad, i den andra är jag ledsen. Ena sekunden mår jag illa, i den andra är jag hungrig. Jag vet vad ni tänker. Jag är gravid. Men nej, jag är inte gravid. Illamåendet kommer från mitt psyke. Mitt inre gör att jag mår illa ibland. Ganska ofta. Det känns som att jag har för mycket att tänka på, för mycket som tynger mig. Ni vet... jag måste ringa henne annars blir hon sur, jag måste träna annars blir jag sur, jag måste läsa här annars blir läraren sur, jag måste skriva det här annars får jag inga betyg. När slutar livets måsten egentligen? Jag tänker inte gå med på att leva med hundra måsten liggandes på mina axlar. Mina axlar är för trötta.
Ibland får jag något av allt det här gjort och tänker guuud så skönt. Men så två sekunder senare så dyker det upp något annat. Aldrig en lugn stund. What´s up with that?
Jag har alltid undrat när jag ska gråta av lycka för min egen skull. Alltså inte när någon annan gifter sig, skaffar barn eller får vg. När ska jag gråta för att jag själv är lycklig?
Kiss me!
Ännu en ny serie där det handlar om att hitta Mannen. Mannen med stort m. The starter wife. Jo men den kommer jag nog titta på. Också en sån där skön avslappning.
Hon gjorde det som jag skulle vilja men aldrig skulle våga. Hon gick fram till en man (Mannen?) och tittade på honom och sa: "Kiss me!". Och som gjorde han det.
Jag tänkte prova det nästa gång vi går ut. Okej?! Vad tror ni? Är det bra idè?
Schulman
Ja ni, inte vet jag varför. Men i dessa människors bloggar jag fastnat och jag kan inte för mitt liv förstå varför. Jag gillar inte ens de här människorna så. De är bortskämda, dryga översittare. Precis såna människor som jag aldrig skulle komma överens med. Men men, jag är fast. Lika bra att erkänna det.
Borta med vinden
Hur gör man när man tappar en sån känsla? Hur gör man när den bara försvinner? Den där kärlekskänslan, lyckokänslan som jag skulle kunna leva på hur länge som helst, när den försvinner... vad gör man?
Den perfekta mannen, trots att jag är en bitterfitta
Jag undrar, finns det några bra män kvar där ute? Som inte är upptagna osv. Jo men jag veeet att det finns, men var? Inte här iallfall och inte där heller. Jag letar, och tänker fortsätta leta. För jag ska nämligen hitta den perfekta. Även om han inte finns...
Min tur att tänka fritt
Typbarajag. Iallafall till en början. Jag vill kunna skriva om precis allt jag känner. Det kunde jag inte tidigare. Jag hade tidigare en blogg där jag var tvungen att tänka på folks känslor och på hur folk skulle uppfatta mig. Det tänker jag inte göra här. Tänka på det alltså.
Här är det typ bara jag som finns. Jag och mina känslor. Jag och mina tankar. Typ bara jag.
Välkommen!
