Typ bara jag...

Minns ni Janne? Han som var ensam och ville prata på tunnelbanan... "Nästa gång ska jag prata med dom" skrev jag. Detta tar jag nu tillbaka. För idag gjorde det... jag gick inte och jag sa inte "gå härifrån". Utan jag stannade kvar och lyssnade.

Han: Jag står också och väntar på min kärlek.
Jag: Jaha... gör du? När kommer hon då?
Han: Ja inte fan vet jag...

Alltså stog han bara där och i allmänhet väntade på att "hans kärlek" skulle dyka upp. Och han pratade. SOM han pratade. Om hur kärlek är det enda som kan trollbinda en människa. Ja vad bra tänkte jag. Vi vill väl alla hitta vår kärlek. Kände lite med honom liksom. Men...

Han: Om jag var 25 år så skulle jag slänga dig över axeln och ta hem dig och knulla dig. En gång satt jag vid datorn och så helt plötsligt poppar det upp en bild på en kvinnas rumpa. Jag fick kuta därifrån och hem och ta hand om mig själv...

Ja ni förstår. Så här fortsatte det. Nästa gång tänker jag inte stanna kvar och prata...

Det roligaste var nog ändå när Jessica kom som jag väntade på.

Jag: Där kommer min kärlek...
Han: Jasså?! Han måste vara en lycklig man!
Jag: Nej inte han. Hon!
Han, lite nervöst skratt: Ja! Men tänk! Det kunde jag ju inte veta!
Jag: Nej sånt vet man ju inte! Ha en bra dag!