Typ bara jag...

Hallå där!

Var på bio precis och såg Patrik 1,5. Den var fantastiskt bra tycker jag. Salongen fylldes ganska ofta av höga skratt samtidigt som jag ibland var nära till tårarna. Den behandlar två ganska tunga problem på ett humoriskt sätt. Problem ett är samhällets syn på homosexuella. Problem två är ungdomar som hamnat på fel spår. Det senare var det som tog hårdast på mig. Nu ska jag inte påstå att jag är förändrad för all framtid men att se en kille i 15-årsåldern säga saker som: "Er unge är nog inte som jag... tur för er" påverkar mig något oerhört. Det får mig också att se framför mig hur jag jobbar med "såna här" ungdomar. Som verkligen behöver det.

Ja ni... det är mycket med livet.