Typ bara jag...

Jag: Jag är så trött! Hur kan jag vara så trött?
Mamma: Är det Jessica du ska skriva med i höst eller?
Jag: Mmm
Mamma: Vad ska ni skriva om då?
Jag: Ååååaaahhh... Jag sa precis att jag är så tröött! Du har ingen direkt känsla för vad man ska fråga vid vilket tillfälle.
Mamma: Haha.
Jag: Vi ska skriva om hur lärares olika inställningar och förhållandesätt kan påverka elevens skrivande. Det är syftet. Sen har vi ett par frågeställningar och så.
Mamma: Tystnad.
Mamma: Jag skulle skita på mig om jag skulle behöva skriva nåt sånt.

Ja, alla har vi olika förutsättningar...

... och när man äter kycklingben med händerna så är det lätt hänt att man blir lite kladdig.

Jag fick tag på läkaren idag. Hon var jättetrevlig. Jag fick en tid på måndagmorgon. Hon trodde det var överbelastning. "Du behöver nog ilägg." Heter det så? Ilägg eller inlägg? "Har du några nya skor som du använder nu?" - Ehhh jo men jag byter skor ganska ofta...

50 år och bitter? Nej nej. 55 år och bitter och med ilägg (inlägg).

For your information: Jag ska genomgå en nagelkur. I två veckor ska jag ha på sånt här på mina naglar, varje dag. Av och på. Alltså två veckor utan nagellack. Jesus. Hur ska det gå? Naglarna ska tydligen bli starka och hålla sig skitsnygga. Tror ni det fungerar?

Jag glömde en sak som hör till hösten. Huvudvärk.

Aaaaahhhh!

Varför är det alltid kaos i början av en kurs?

Jaha jag borde väl skriva något vettigt här nu. Det känns lite som att det är dags. Tyvärr är det söndag efter en tredagars och imorgon börjar skolan. Vettig är kanske inte det jag är just nu. Jag är däremot sjukligt trött och väldigt uttråkad. För en timme sen ringde mobilen. Det var Khadra som var på väg hit för att hämta lite grejer. Tack vare henne fick jag upp rullgardinen. Jaha solen lyser idag. Nu har hon gått igen och jag funderar starkt på att dra ner den igen och hoppa tillbaka till sängen. Det ska jag också, men först ska jag åka och köpa lite godis. Om Sussi ringer någongång!

Jahapp. Ikväll skulle vi ut och fira. Födelsedag och grejer. Men nu blev det inget med det. Vad gör vi då då? Jag röster på mig själv, framför tven, i fosterställning.

Däckad idag.

Jörgen Persson. Heter han så? Ska vi hoppas på att han är mannen som ska se till att jag, för en gångs skull, har fel? Ingen skulle bli gladare än jag. Förutom han då.

Ikväll blir det en öl på Bonden igen.

Skrivkramp.

Jag vet inte vad jag ska skriva om! Jag tänkt och tänkt och tänkt i en timme nu, men kommer inte på något. Så jag frågade om hjälp. Jag frågade min kloka vän Diaz om hjälp. Vad ska jag blogga om? frågade jag. Förslagen jag fick var:

sömnproblem
tapeter
vattenbrist i torra miljöer
svenska som andraspråk
Britneys nya fina kropp

Inget av dessa alternativ kändes som något jag kunde få fram en endaste vettig mening om. Men så kläcker hon ur sig: såna där tester. Då ska man googla på sitt namn, sin hemstad, sin ålder, sin favoriträtt, favoritland, favoritfärg, drömresemål osv. på bildsök och ta den första bilden på varje sök, och dessa bilder är sedan en själv. (Det var tydligen inte riktigt så här man skulle göra, men jag hittade på en egen lek.)

Detta är då jag. Kan ni gissa vilken bild som hör till vilken fråga?

Aaahhh nu känns det i hela mig! Jag är tillbaka. Yes! Jag har nog aldrig svettats så mycket som på dagens träning. Foten? Ja den känns, det kan jag inte säga något om. Den känns mycket till och med. Det gör lite ont också. Väldigt ont till och med. Men vafan, skitsamma! Jag är tillbaka ju!


Jag behöver färga håret ser jag nu. Den här utväxten mår jag lite illa av.

Fan! Jag hinner aldrig äta upp ett helt paket!

Har ni läst den här boken? Jag tänkte börja läsa den nu. Är den bra? Va?

Det är fest här. Så jäkla roligt. Massa folk och bra musik. Bra drag helt enkelt. Jag? Nej nej, inte jag. Grannarna. Jag ligger i sängen. Jag är sjukt trött, vilket jag inte alls kan förstå. Jag ska sova nu för inatt tänkte jag försöka gå upp klockan tre. Det är nämligen handboll då och är man beroende så är man. Tror ni jag klarar det? Jag tror att jag kommer vakna, men jag tror också att jag kommer somna igen. Ganska fort.

Nu är det snart måndag den 18 augusti. Dagen då mitt liv börjar igen. Dagen då bubblan går sönder. Jag tror den har gjort det redan förresten. Nu lever jag i något slags mellanting där jag inte riktigt trivs. Så nu ser jag fram emot måndagen den 18 augusti, dagen då allt kan börja igen, så att det kan ta slut någongång. Det är ju så med saker. För att det ska kunna ta slut så måste det ju börja först. Sånt är livet!

Godnatt!

Jag tänkte skriva ett långt inlägg om OS. Om hur Sverige alltid,oavsett hur dåligt det går, försvarar sig efteråt. Bra kämpat trots allt. Gav inte upp. Bla bla bla. Om hur svenska folket (läs media) alltid förstorar upp Sveriges chanser något enormt och sedan när det inte blir som planerat så är det fiasko. Ja och så tänkte jag skriva mer om hur Sverige alltid förlorar när det väl gäller. Sverige har ingen vinnarskalle (över lag). Ta den här roddkillen till exempel. Lassi? Han vann sin semifinal och genast är det guldchanser. Ja men eller hur! Han var sist i starten och han var sist i mål. Trist hörru.

Ja allt det här tänkte jag skriva om men så fick jag en släng av det vi i branschen kallar för akut trötthet. Så jag skiter i det.

Jag älskar att titta på sport på tv. OS står på hela dagarna och jag låg i sängen imorse och blev nervös åt gymnastiken. Alltså gymnastiken! Det trodde jag inte ens själv. Jag blir glad när någon vinner, oavsett vem som vinner (om inte Sverige är med då förstås). Jag kan bli så där glad så att jag börjar gråta. Nu gråter ju jag visserligen åt det mesta, men ändå. Jag minns när jag och Pontus var och tittade på basket i Uppsala. Ett snyggt poäng gjordes och Pontus blev så där löjligt glad som man bara kan bli av idrott. Han satt i sin stol och hoppade. Ja han hoppade upp och ner sittandes i sin stol. "Fy fan! Jag har nog aldrig varit så här glad!!" Det var underbart att se.

Känner ni det som jag känner? Det finns i luften. Det känns så tydligt. Att sommaren tar slut nu. Att hösten är på ingång. Alla dessa underbara kvällar med drinkar och kalla öl övergår i ändlösa kvällar framför böcker som inte går att förstå. Alla dagar i solen övergår i rastlösa dagar i föreläsningssalar. Känner ni det? Jag känner det och jag vet inte hur jag ska ta emot den, känslan. Varje år missar jag hösten. Jag går från sommar till vinter. Hösten försvinner så snabbt så jag missar den. Hösten är fantastisk. Den är färgglad. Den är romantisk. Den är underskattad. Jag ser fram emot hösten, men inte emot att förlora sommaren. Därav svårigheter med att ta emot känslan. Varför är det så svårt att släppa taget om sommaren? Varför är det så svårt att gå vidare?

I år ska jag uppleva hösten.

Nu börjar jag på riktigt få lite panik över den här helgen. Jag brukar tycka det är skönt att inte ha något planerat men nu får det fanimej vara nog. ALLA är ju verkligen otillgängliga den här jäkla helgen. Jag måste fixa. Fixa något. Jag ska det. Fixa fixa fixa. Yes!

Sedan hela min familj satt på ett flygplan från Malaysia för en vecka sedan har jag drömt mardrömmar. Det började den natten. Och fortsätter än idag. Varje gång handlar det om att jag ska rädda någon. En gång var jag och mina bröder mitt i ett krig och jag skulle rädda dem. En annan gång ramlade en kompis som inte kan simma ner i en sjö och jag skulle hoppa ner och rädda henne. Ja så fortsätter det. Många av er har jag räddat den senaste veckan.

Men så i natt. Då handlade det om mig. Jag skulle rymma från en man. En man som höll mig fången. Jag hade en pistol som jag siktade mot honom, jag sköt mot  honom men inte PÅ honom. Han försvann ett tag och då packade jag mina saker och skulle precis sticka när han möter mig i dörren. Och då vaknade jag... i panik vill jag lova. Panik!

Jaha, någon som kan tyda? What´s up egentligen?

Förlåt för en tråkig dag. Det här somnar jag till.
Godnatt!

Det har flyttat in en snygging i Sickla! Kan ni tänka er?! Enligt fåglarna har han stått ute på "verandan" hela dagen och hängt. Letar nya bekantskaper? Jag gick till Sussi med hennes säng BARA för att få gå förbi och se lite närmare på godbiten. Hahaha. Ja han var nog minsann en liten godbit. Från Norrland säkert. Det är därifrån de kommer, sägs det...

... på om jag kanske ska ta och gå upp ur sängen? Vad tycker ni?

Den här stod i mitt skåp, såg jag nu. Jag har aldrig i mitt liv köpt en sådan. Jag fattar ingenting.

Godnatt!

Efter maten måste man vila. Så är det bara. Så det gör vi nu. Tittar på byggare bob och vilar. Jag vågar inte lägga mig ner för då somnar jag.

Så! Nu är jag hemma igen. Vi åt på ett indiskt ställe på Bondegatan och sen gick vi till Vampire Lounge och drack ett par drinkar. De har fantastiska glassdrinkar där. Otroligt goda. Det borde ni prova.

Nu ska jag sova. För imorgon kommer min pojke hit. Liam alltså. Vi ska hänga i två dagar. Han ska sova hos mig och vi ska äta blodpudding (eller pludding som han säger) och gå på bio. Vi tänkte gå och se Kung fu panda. Ja vi ska ha helmysigt helt enkelt. Inget fläng, bara soft häng.

Godnatt!




Det var den här ölen som fick mig att gilla öl. Det var i Indien vi fann varandra. Och sen dess älskar jag det.

Äntligen! Som jag har saknat det. När jag bodde i Kungshamra var det förfester och utgånger tillsammans mest hela tiden. Nu har vi varit dåliga på det. Men nu i denna sekund ringer det på dörren och hon är där!

Jippi!

Jag måste städa. Städa städa städa. Dammsuga. Damma. Tvätta golven. Städa toaletten. Jag måste städa. Jag måste diska. Och duscha. Jag måste sy. Nu. Måste jag allt det här. Spontan förfest hemma hos mig, blev det. Bara så ni vet.

Jag älskar barn. Väldigt mycket till och med. Speciellt de jag känner. Jag älskar att många av mina vänner har barn. Faktiskt. Jag menar verkligen det. Jag älskar det. Varför? Jo för då slipper jag. Moster Lina. Det är jag. Inte mamma Lina. Jag undrar om jag någonsin kommer vara mamma? Jag har alltid velat vara en ung mamma. Men nu är jag fan 25 snart. Inte för att jag har åldersnoja på något vis, men mina år som "ung mamma" är snart förbi. Alltså måste jag skaffa barn snart. Och det ska jag säga er, det vill jag inte. Absolut inte. Det märker jag en sån här vecka med barn dygnet runt i fem dagar. Då märker jag att jag absolut inte är redo för barn. På många många år.

Så frågan är: mamma eller moster Lina för livet?

Den som lever får se.