Typ bara jag...

Ni vet när man är så där äckligt jävla kissnödig så att det värker i hela kroppen? Så där så att minsta lilla rörelse gör att det ryser till i hela dig? Så var jag ikväll på vägen hem. Det är nog bland det värsta man kan vara med om, ja om man bortser från allt det där vanliga hemska som man kan vara med om. Ni förstår eller hur? Bra. Jag tror det. Jag tror att jag bara har smarta läsare här, med några undantag. Men allt har ju undantag. Men ni är smarta överlag så jag tror ni fattar.

Hursomhelst så fick jag genomlida att vänta på bussen, bussresan hem och promenaden från bussen in till mig med den här känslan. Känslan av att hela kroppen håller på att explodera.

MEN så kommer det. Den andra känslan. Nämligen känslan av att släppa. Känslan av att äntligen låta kroppen återgå till sitt normala tillstånd.

Känslan av att kissa.
Det var det.
God natt.

Jahapp då beger jag mig. Ha en trevlig kväll!

Det bästa med ett träningspass är svetten. Det är ju så härligt att svettas så där mycket. Alltså vid rätt tillfälle. Nu när jag var ute och sprang så svettades jag rejält. Men ännu värre blev det när jag kom in. Eftersvetten ni vet. Det rann liksom överallt. Jag var nog inte torr någonstans. Hmm. Ja ni fattar. Så jäkla härligt. Ni vet när hela kroppen är så där blank av svett. Haha ja det är härligt.

Svett svett svett.

Jag hatar att gå ut och springa. Det är det tråkigaste jag vet. Men det var trots allt väldigt längesen jag gav det en chans, så nu ger jag det en ny chans. Vad tror ni? Tror ni jag kommer gilla det? Jag tror så här, att det kommer vara väldigt tråkigt och jobbigt när man är där ute men otroligt skönt efteråt. Grejen med mig är att jag vill ha skönt under tiden också. Jaja vi får se. Nu ska jag iallafall springa runt Sickla sjö.

Godmorgon!

Nu har jag och Sussi tittat på Sunes sommar. Fortfarande lika rolig. Och jag skrattar fortfarande lika mycket åt Rudolf. Så nu tänkte jag göra det enda som fungerar när jag på det här humöret. Nämligen träna. Det lugnar ner mig. Skönt så.

4/2 - 1998

"Jag vet inte om det är så allvarligt med Samir (Sussis pappa), hon pratar aldrig om det och hon ser inte så ledsen ut. Men jag vill inte fråga, tänk om hon blir jätteledsen.

Idag var jag i skolan. Men det var inte så tråkigt smo det brukar vara på onsdagar. Jag hade roligare idag. När jag kom hem från skolan var Jocke här. Han är så "jävla" söt. Jag vill att han ska veta att jag gillar honom. Men det blir för pinsamt. Snart är det Alla hjärtans dag. Undra vad som händer då. Imorgon ska vi ha ett g-test i matte.

Mamma och jag bråkade lite förut och vi gör det fortfarande men det håller på att lugna ner sig. Vi ses imorgon om jag kommer ihåg eller har tid!"

Att jag gör " " på ordet jävla är ju underbart. "Jävla" Haha. Den där Jocke alltså. Han är med i halva boken. Jocke Jocke Jocke.

Jag gick ner och tittade i brevlådan och vad låg där om inte min räddning för idag...

Nu har jag precis kommit hem från middag och lite barnvaktande hos Jessica. Jag mår inge bra. Jag känner mig febrig och trött. Så himla trött. Inte sömnig utan bara trött. Jag orkar inte. På allvar nu. Jag orkar inte. Jag vet inte hur det känns att gå in i väggen och jag säger inte att det är det jag gör. Men på riktigt så känner jag mig totalt slut. Jag kan inte prestera mer. Hela våren har varit påfrestande, det är det att vara student. Det är alltid något att tänka på och det är en hemsk psykisk stress som ligger som en dimma hela tiden. Jag överdriver inte nu. Det är så det är. Som att inte det vore nog så har man inga pengar heller och måste jobba sönder sig hela sommaren för att överhuvudtaget kunna betala hyran. Och det är här i mitt problem ligger. När sommaren kommer så vill jag ha sommar. Semester. Ledigt. Ni kanske tycker att jag låter lat nu, men om ni provar själva först. Jag kan inte ta till mig mer information, lära mig nya saker. Och det är det jag gör nu. Jag ska lära mig hundra olika system, hundra olika koder, hundra olika sätt att prata med kunderna, hundra olika sätt att kontrollera korttraffiken osv osv osv.

Det går inte. Jag kan inte mer. Fortsätter jag så här så kommer jag att gå sönder. Jag måste lösa det här. Tänka rationellt. För att citera Sussis t-shirt: What would McGayver do? Det är det jag måste lista ut. Lösa det. Fixar-Lina ska fixa det. Ja, det ska jag.

Igår satt jag och Sussi och pratade långt in på natten om gamla minnen från tiden då vi bodde i Knivsta och gick på  mellanstadiet. Vi har pratat länge om att det skulle vara kul att ha en återträff med den klassen. Det är ju bara så jobbigt. Vi skrev upp alla namn igår på en lista, men bara förnamn för efternamn minns man ju inte. Ja men hursomhelst så är det ganska mycket jobb med att fixa en sån här grej, och det jobbigaste är att alla inte har facebook. Så vi får se hur det blir med det där.

Jag vet inte varför jag är så sentimental och så nu. Jag sitter och tänker igenom mitt liv som varit och minns det med ett leende. Jag har haft ett bra liv, väldigt bra faktiskt. När jag läser dagboken förstår jag lite varför jag aldrig blir kär idag. Ända fram till slutet av gymnasiet blev jag kär på nolltid.

Men som jag skrev, jag vet inte varför jag är så här just nu. Jag beter mig som att jag skulle dö snart eller så. Men det ska jag ju inte. Hehe. Jaja en sån period helt enkelt.

Här är vår klass i 6an. Vi åkte på klassresa till Härjarö. Ser ni mig? Hahaha! Ser ni mig?!

Satan vad jag är rastlös. Det värker i hela kroppen. Har varit här inne hela jävla dagen. Det går inte. Och jag sjukskrev mig i två dagar eftersom jag trodde jag var magsjuk. Jajaja, magen är väl kanske inte i topp men ändå. Klarar inte en dag till här inne.

Hatar fortfarande alla by the way. Det är lite jobbigt. Eller så är det så att alla är extra jobbiga just nu. Så kan det ju faktiskt också vara. Det är nog så, jag tror det. Oavsett vad det beror på så är det jävligt jobbigt och jag måste göra något åt det.

Det var bara det.

Är man uttråkad så är man. Har man en dröm om att ha matbordet vid fönstret trots att det "egentligen inte går" så har man. Då är det bara att slå slag i saken. Sagt. Och gjort. Sen är ju jag sån som ger mig in på saker som jag mitt i ångrar för att det blev så jobbigt och mycket stök. Där är jag nu. Mitt i. Men jag ser målet, drömmen om matbord vid fönstret. För att göra det lättare upprepar jag två ord för mig själv hela tiden.

Snart där. Snart där. Snart där.

Lite lätt sinnessjukt så där.

Snart där.

Nu har jag vaknat igen. Fick en liten släng av illamående men det har gått över nu. När man är hemma så här mitt på dagen så finns det möjlighet att se alla dåliga serier som går mitt på dagen. Till exempel Våra bästa år. Men den serien kan jag inte se ens en minut av innan illamåendet kommer tillbaka. Men ett program som jag däremot tittar på är Oprah. Ofta när jag tittar på hennes program så gråter jag. Speciellt om jag är inne den mest känslosamma perioden i månaden. Det är otroligt hur lätt jag gråter då. Till allt. Precis allt.

Tillbaka till Oprah. Man kan ju tycka att det åtminstone ska handla om något sorgligt, till exempel att någon är sjuk som är där och pratar, eller om någon familj som har förlorat allt. Eller att det är superlyckligt, att någon vinner massa pengar eller att familjen som förlorade huset i orkanen får tillbaka allt. Ja men ni vet så där amerikansk som lycka kan vara ibland.

Men nej nej, idag handlar det om en 14-årig tjej som tydligen är stor bland barn och ungdomar i USA. Hon är disneys nya stjärna. Typ. Ja men så hade 100 barn kommit dit för att de trodde att de skulle tävla om vem som älskade Hannah Montana mest. Ja och så kom ju så klart den här Hannah dit och alla började skrika och gråta och blev helt galna. Ja och då börjar ju jag gråta. Såklart.

Dagen närmar sig sitt slut och jag sitter i fåtöljen och tittar lite på fotboll och snackar lite med Sussi och slösurfar lite på nätet. Jag hittar inte direkt något av intresse utan tittar lite facebook, lite aftonbladet och så lite bloggar (som jag tyvärr är fast i). Men så hamnar jag på www.finest.se och på första sidan är det en bild på Zlatan och Östlund. Jag blir chockad. Den här mannen brukade vara så snygg. Vad är som har hänt? Har han gjort en hårförlängning? Det måste han ju ha gjort, så där fort tycker jag.

Godmorgon!

Det är midsommar och jag ska alldeles strax gå till tvättstugan. Det låter väl roligt?! Senare idag blir det lite grillning och så. Men ni vet ju vad jag har... nämligen en kraftig jävla äckel pms. Alltså jag skojar inte, jag hatar alla. Jag vill inte träffa folk. Vet ni vad jag vill? Jag vill åka till Uppsala och ligga med huvudet i mammas knä medans hon klappar mig på kinden. Det är vad jag vill.

Ja! Visst är vi alla överrens om vilka vi håller på? Ja det hoppas jag! VI ska vändra trenden. Okej?! Är ni med på det? Nu vänder vi trenden och håller på Italien!

Det började med att jag inte kunde somna inatt. Sedan fortsatte det med att jag när jag väl somnade inte vaknade, alltså försov jag mig. Men ingen fara på taket, jag slängde på mig kläderna, tog en snabbtitt i spegeln och hoppade på cykeln. Hann inte äta frukost men va fasiken, det klarar jag mig utan. Sedan fortsatte det med att jag cyklade fort som en gris och blev svettig som efter ett träningspass. Väl framme kommer jag på att jag har glömt lunchen hemma. Så sitter jag där, ändå för tidig, svettig, hungrig och utan matlåda i väskan. Då kände jag: NU kan det bara bli bättre.

Det blev okej.

Jag måste erkänna att jag är en av de som inte gillar Italien. Tills nu. Nu när jag har en nära nära vän som är italienare så vågar jag inte ogilla dom längre. Så nu gillar jag dom. Och egentligen, varför inte? Vad är det alla har emot dom? Igår satt vi ute och tittade på matchen mellan Italien-Rumänien. Folket höll på Rumänien. Och då kan man ju undra om alla på plats var Rumäner. Eller om det bara var ren skadeglädje. Jag tror på det sistanämnda. Så nu frågar jag å min italienska väns vägnar... vad har vi emot Italienska landslaget?

Godmorgon!
Idag är en sån där dag där jag kommer vara i rörelse från början till slut. Nu ska jag o Sussi åka till Sigtuna och hämta hennes bil, sedan ska vi till Knivsta och hälsa på graven, och sedan ska vi hem och till systemet och affären. Sedan ska jag iväg och träffa Italienskan och titta på fotboll. Trevlig men intensiv dag.

Livet rullar på liksom. Jag tvättar och fixar lite. Maria överraskar med trevligt sällskap. Vi köper lite mat. Ni vet, det dagliga. Inget speciellt men ändå rätt så trevligt. Kanske att man önskar att något roligt skulle hända, något oväntat liksom. Och så kommer Sussi över när jag står framför spegeln och sminkar mig.

"Min syster har biljetter till förhandsvisningen av Sex and the city ikväll, vill du gå?"

Ja där kom det. Kanske inte är en så stor grej egentligen. I det stora hela så är det ju en fjärt i rymden, men i mitt lilla liv är det superkul. Att få klä upp sig lite, sminka mig lite, måla naglarna, komma på vilka skor man ska ha till osv osv. Härligt!

Godmorgon!

Jag fick just en liten släng av panik. Jobbet ringde nämligen och frågade om jag kunde börja jobba redan nästa vecka. Egentligen skulle jag vara ledig en vecka till. Men what the... jag sa ja, och börjar på måndag. Ganska bra. Men fasiken va trist. Jaja det är bara att bita ihop eller hur?! Jag ska jobba på bedrägeriavdelningen i år. Låter lite roligare än det jag gjorde förra året. Mer ansvar också vilket jag gillar. Och så skulle jag få jobba där i höst också. Bra.

Äsch nu ska jag till tvättstugan!

Året är 1994. Jag är 10 år gammal. Klockan är 02.00 och mamma kommer upp och väcker mig. Det är dags att gå upp. Lite motvilligt stiger jag upp, men jag gör det ändå för det är jag som har sagt att hon ska väcka mig. Jag går ner för trappan och sätter mig i soffan. Sverige ska spela mot Rumänien. Jag sitter med en kudde i knät som jag gömmer mig bakom när det blir spännande. 10 år är jag.

12 år senare. Sverige-Grekland. Kudden är nära till hands.

Heja Sverige!

Sill och potatis, gräddfil med gräslök i. Alltså jag kan helt ärligt säga att jag är sugen på det dygnet runt. Igårkväll på väg hem från Jessica, efter Italiens kassa försvar osv så var jag på riktigt sugen på sill och potatis. Det är tur att jag har lite kontroll över mig själv, annars hade jag nog ätit det då... mitt i natten. Men nej, så långt ska det inte få gå.

Men nu ni, nu ska jag äta lunch och gissa vad jag ska äta då? Japp!

Jag hoppas ni tittar på fyran nu. För snart ska världens bästa spela... Cristiano Ronaldo. Världens bästa. Kanske snyggaste också...

Jag har ett problem. Mitt hår är i ett mellanläge. Jag vet inte vad jag vill göra med det. Egentligen vill jag spara ut det så det blir långt igen. MEN jag orkar inte. Fan heller att jag orkar. Det är ju tokjobbigt. Alltså måste jag klippa mig. Fast jag egentligen inte vill... ja ni förstår?

Hur gör man med hår i mellanläge?



Så här ser jag ut nu... vad ska jag göra? Hjälp mig!

Nu fotboll.

Jag shoppade som en galning när jag var i Indien i vintras. Jag undrar nu var alla saker har tagit vägen? Jaja hursomhelst så finns det en sak jag använder hela tiden och det är alibaba-byxorna. Jag köpte kanske fem par. De är helt underbara att ha på sig när man är hemma och slappar. Bara ett litet tips så där.